Ja, det har hänt en hel del den 11:e September, tyvärr så är
det mesta som man minns väldigt tråkigt, ja rent av tragiskt.
2001 så var det terrorist attackerna mot World Trade Center.
Och några år senare så var det attacken mot Anna Lindh
inne på varuhuset NK, det var 2003 så det är alltså 5 år sedan.
Men det jag minns mest, det började den 10:e September,
då gick starten till Italiens Grand Prix i Formel 1.
Direkt efter starten så blev det en krasch där flera bilar var
inblandade, och bilen med Ronnie Peterson fattade dessutom eld.
Jag såg det live på tv och direkt så kände jag att Ronnie´s bil
var med i smällen.
Under eftermiddagen så kom det rapporter som berättade att
han hade fått allvarliga benbrott, men att det var ingen fara
för hans liv.
På Måndagen så hade jag och min kompis Greger håltimme så
vi cyklade hem till honom, Greger´s mamma Karin mötte oss
i dörren och undrade om vi hade hört nyheten om Ronnie?
Nej, vadå? Har han blivit sämre sa vi. Han är ju död! sa Karin.
Och då kändes det som om någon hade sparkat undan benen
på mig. Först så var det ingen fara, och sedan var han plötsligt död.
Att cykla hem efter skolan, det var jobbigt för överallt så fanns
det löpsedlar som berättade att han snart skulle vara på benen.
Att jag skriver om detta just nu, det är för att han dog den
11:e September 1978, det är alltså 30 år sedan.
Jag vet inte varför det påverkade mig så mycket, jag var ju
redan då väldigt motorintresserad osv, men jag kände inte
Ronnie Peterson personligen. Jag vet bara att han är den
störste racerförare som vi har haft i Sverige.
Dom har precis öppnat ett nytt museum i hemstaden Örebro
och jag känner att jag måste dit någon gång.
Ni som vill läsa mera om Ronnie:
http://www.ronniepeterson.se/index.html
Nog om detta, jag hoppas att denna 11:e Sept, har något
positivt med sig!
Ha en bra avslutning på arbetsveckan, vi hörs innan helgen.
/Crille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar