Allt började lördagen den 24/1 med att Liina fick värkar och vi ringde BB och dom ville att vi skulle komma in för kontroll, åkte in och efter lite kontroller fick vi åka hem igen för dom ansåg inte det kommit tillräckligt långt.
Vi åkte hem och försökte vila lite men med dåligt resultat så efter några timmar var vi i Eksjö igen för ett antal kontroller och fick samma svar att vi fick åka hem igen men denna gång fick Liina med sig en godis påse med diverse läskiga piller så hon kunde sova lite.
Sömnen uteblev och värkarna tilltog ordentligt så rätt var det var satt vi i bilen igen och styrde söder ut mot Eksjö, väl där bestämde dom sig för att skriva in oss och körde ut oss på stan för att gå och få igång det hela.
Efter några varv i en av Sveriges tråkigaste städer så bestämde dom sig att det skulle födas barn, Liina kopplades upp till en massa maskiner som mäter allt från värkarnas styrka till hjärtfrekvens på barnet och sen var det bara att vänta och vänta, värkarna tilltog och jag kände att nu är det äntligen på G men icke, Liina led som få och det blev bara värre och värre.
Klockan 19,45 kommer läkare Kokkovitz in och påstår att Liina inte hade riktiga värkar och sa att ni får åka hem, då tyckte vi att det gör vi INTE då vi fick svaret att ”ni kan inte komma här och ställa massa krav”
Klockan 20,00 kollade dom hur mycke det öppnat sig och då plötsligt vart det brottom och dom började duka upp och sa ”här ska det födas barn” alltså 15 minuter efter läkar jäveln ville köra hem oss, det kan tilläggas att fanskapet monterat utrustningen fel så det inte registrerades korrekt. (läkaren bad senare om ursäkt för sitt misstag)
Normalt skall den sista fasen i förlossningen ta max en timme (annars säger dom att det är något som är fel) jag tänkte att nu är pinan för Liina snart slut men icke, timmarna gick och inget hände, den ena barnmorskan efter den andra kom och gick och inget hände.
Vi provade med alla trix dom hade och inget funkade, plötsligt dalade hjärtfrekvensen på lillen och då vart det liv i luckan och plötsligt var rummet fullt av folk men det var ingen fara för den lille men dom gjorde en massa test på han och sen var dom borta igen.
I ett tidigt skede märkte dom att han stod fel i bäckenet men verkade inte bry sig så mycket om det, när det gått runt 10 timmar började dom fundera på att hjälpa till med värkstimulerande dropp, allt kopplades in men slogs inte på för någon sa att det är jobbigt att föda barn så det så.
När 12 timmar förflutit slog dom på droppet och Liinas värkar var inte längre toppar och dalar utan det var en enda lång värk som gick upp till max och höll sig där i nästan 1,5 timmar när dom ÄNTLIGEN kom fram till att detta kommer inte gå.
Sen gick allt fort, en läkare kom in och pratade med oss och sa att det finns bara en väg kvar och det är snitt och frågade hur vi ställde oss till det och i det ögonblicket brast det för mig och jag bara sa att nu jävlar får ni sluta pina henne för Liina började övergå i obehagligt apatiskt tillstånd och var svår att få ordentlig kontakt med.
Läkaren höll med helt och hållet och plötslig stod jag där i gröna kirurg kläder mer eller mindre springande till en annan del av sjukhuset med Liina i en säng, vi for genom hela avdelningen och in i en sal med massa maskiner och nio pers som stod färdiga med allt i högsta hugg.
Dom slängde runt henne på sidan och tryckte en lång vidrig spruta rakt in i ryggmärgen och sen tillbaka på rygg igen och strax efter det var 48 timmars pina över för henne, såg hur hon slappnade av och bara några minuter senare hörde vi ett skrik i salen och Titus kom till världen.
Då brast det fullständigt för mig igen men denna gång av lycka och både jag och Liina lipade så det sprutade, en sköterska slet tag i mig och i min kamera och sen sprang vi till ett annat rum för att kolla så han mådde bra och de gjorde han som tur var.
Jag kollade så han hade alla fingrar, tår och att allt satt där det skulle och vad som fanns i skrevet för det hade jag inte fattat i tumultet, vi gick tillbaka till salen där dom höll på att trockla ihop Liina igen och jag råkade titta över skärmen och det såg ut som om dom räntat ur ett djur efter jakten ;0)
Senare på dagen kom vi tillbaka till vårat rum på BB och fick sova lite och det var välbehövligt för alla parter, vi var kvar på BB till tisdag kväll när vi kände att vi MÅSTE hem så vi skrevs ut och kom hem ganska sent på kvällen, trots den sena timmen firade jag nedkomsten och hemkomsten med ett glas vin innan vi mer eller mindre svimmade i sängen och sov i 12 timmar.
Nu har vi varit hemma i några veckor och börjar komma i fas och försöker få in lite rutiner och lära oss hur det är att ha en till i huset, vi har varit på lite kontroller med Titus och allt är som det ska och han har redan växt en del och blivit lite fet.
Man lär sig en del när man går igenom en sån här sak och jag är djupt imponerad av hur mycket kraft det finns i denna lilla kropp som fick genom lida så mycket stryk och pina och ändå lyckas återhämta sig så fort som det gått, känner att jag led fruktansvärt men hur mycket fick då Liina genomlida då jag bara var en åskådare och stod vid sängkanten och igenting kunde göra, för mig har ordet frustration fått en helt ny innebörd efter detta och jag definitivt jag lärt mig något av det.
Här är han den lilla sorken.
Nog om det nu. 090125 är ett dygn i mitt liv som jag kommer radera ur mitt minne………..
Nu är jag i slutet av min pappa ledighet och på måndag blir till att gå till ett ställe jag i stort sett aldrig behövt sätta min fot innan och det är arbetsförmedlingen, har inga förhoppningar att dom kan hjälpa mig men jag måste ju dit och anmäla mig för att få ut nåt på min surt inbetalada A-kassa.
Har några eventuella jobba på G men inget är klart än, ska snacka med en kille i morgon om ett jobb som jag förmodligen kommer att få men man får väl inte ta ut segern i förskott för då kan man bli besviken.
Förövrigt så knallar det på med livet och livet har just i detta nu totalt vänts upp och ner med en liten grabb i famnen och utan jobb men efter regn kommer det ju solsken sägs det, jag ogillar dock den här förbannade vintern och vill att det blir vår väldigt snart så man kan vara ute utan massa kläder.
Gå gärna i på http://www.liina.se/ för där har vi vår sida med bla bilder, Klicka på texten bilder när ni kommer in på sidan.
Over and out…………
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar