Ja den här gången var resan till Ske-å längre och tyngre än vanligt!
Men själva körningen gick bra, åt båda hållen. Det var lite trafik och bra väder.
Och Nero han sitter där bak och bara följer med, inget gnäll han är bara så snäll
och följsam. Även om resan är tuff för oss bägge.
Väl framme så blev han glad över att få träffa Farmor, och vice versa.
Begravningen var stillsam och fin, men jobbig! Jag hade gråtit för lite kände jag,
för väl inne i kyrkan så bubblade det upp en massa känslor.
Men nu är det över och det är bara att samla ihop sig och försöka att gå vidare.
Mamma följde med mig hem för att få lite omväxling och distans till det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar